Hösten har bjudit på många fågelupplevelser så långt. Både väntade och oväntade fåglar har setts och det är i stort sett Mörlundaslätten som bjudit på de mest överraskande gästerna. Ryningen däremot har inte lockat så många rastare och det beror säkert på det ovanligt låga vattenståndet under sommaren och hösten. Nu har regnandet kanske gjort förhållandena bättre för änder och de vadare som fortfarande finns kvar. Här följer lite av det som har setts under hösten.
Fjällpipare brukar vara årlig i kommunen och de första dök upp redan den 30.8 nere på Mörlundaslätten vid Torp och det var två gamla fåglar. En vecka senare sågs ytterliggare två fjällpipare, då en gammal och en ungfågel.
Vid Lilla Aby i norra änden av Mörlundaslätten dök en ungfågel aftonfalk upp den 31.8 och antagligen samma fågel sågs jaga vid Torp några dagar senare. En hanne aftonfalk sågs den 9.9 vid Torp och det var en tvåårig fågel.
Aftonfalk 1k Lilla Aby Mörlunda Foto: Ronnie Johansson
Som ett flygande spöke i ultrarapid visade en stäpphökshanne upp sig riktigt fint i kvällsljuset den 1.9 och gladde de som stod på vägen vid Torp på slätten. Den sågs även nästa dag samtidigt som aftonfalken!
Stäpphök 2k hanne Mörlundaslätten Foto: Lena Carlsson
På Vena mosse jagade en brun glada omkring över den slagna vallen på fälten längs den långa raksträckan den 4.9.
En sedan länge väntad art vid Hulingen dök upp den 6.9. Det var två ägretthägrar som landat i Lönnekullaviken. De kunde studeras fint från fågeltornet då de fiskade längs vasskanterna och de sågs fram till den 14.9.
Ägretthäger Hulingen 6.9 Foto; Calle Ljungberg
Höstens riktiga raritet upptäcktes av Calle Ljungberg på Mörlundaslätten den 26.9. Det blåste västlig kuling så skådandet skedde från bilen. I Lilla Sinnerstad hoppade några björktrastar omkring på ett potatisfält och när de räknades hoppade plötsligt en ljus sandfärgad stenskvätta in i bild! Den fotograferades och senare på kvällen bekräftades misstankarna, det var en Isabellastenskvätta! Dagen efter var fågeln kvar och födosökte på bara tio meters håll från de tillresta skådarna.
Det var det andra fyndet i Småland, det första gjordes vid Stävlö, Kalmar den 6.4 1994. För hela landets räkning var det det nittonde fyndet och det första i september månad.
Det kan löna sig att räkna björktrastar. Isabellastenskvätta 1 k Foto; Calle Ljungberg
Nu är det inte bara de ovanliga som finns att upptäcka, dom får man på köpet när man är ute och kollar på allt annat. Nu har gässen börjat rasta nere på slätten och i regnrusket har det sträckt mycket vitkindade gäss rakt över Hultsfred. Nätter med regn gör att det ibland dimper ner fåglar som vanligtvis inte rastar här. Norra Hulingen är lätt att spana av från strandpromenaden och ofta ligger de som rastar mitt ute i sjön så tubkikare kan behövas. Ofta är det dykänder som vanligtvis drar längs kusten som dyker upp som ejder, alfågel, svärta mfl. Sjöorre brukar rasta ibland i Hulingen och den 11-12.10 kunde en studeras på riktigt närhåll. Det var en honfärgad som inte mådde så bra. Den höll till vid båtbryggan intill Alkärret i norra Hulingen och ibland kom den så nära som 10 meter. Den fångade småmusslor som den svalde hela och förhoppningsvis fick den ihop energi för den vidare flytten.
Sjöorren som la till vid båtbryggan… Foto; Lena Carlsson
Det finns mycket att upptäcka där ute vare sig det är sällsynta stenskvättor eller hungriga sjöorrar.
Ut me´er!
Mycket bra artikel! Kul att läsa…